När arbetsbelastningen stiger behöver chefen tala om vad som ska göras först. Men också vad som kan vänta och vad medarbetarna ska sluta göra.
Jale Poljarevius: Tala om vad medarbetarna ska sluta göra
Prioriteringar under press När medarbetarna är hårt belastade måste chefen välja bort uppgifter och ordna avlösning. Polischefen Jale Poljarevius ger tre råd från våldsvågen 2023, då han kortade beredskapen och pausade rapportering trots protester.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Praktiskt Ledarskap premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Jale Poljarevius, regional underrättelsechef i polisregion Mitt, har hört chefskollegor hävda att prioritering handlar om att göra allt. Själv har han motsatt uppfattning.
– Att prioritera, i min värld, det är att välja någonting till förmån för någonting annat, säger Jale Poljarevius.
Under våldsvågen 2023 behövde han både ändra hur arbetet organiserades och välja bort uppgifter. Han lyfter tre råd från den erfarenheten.
1. Var tillgänglig tillsammans med de närmaste cheferna
När medarbetarna arbetar under hård press behöver chefen finnas nära. För Jale Poljarevius handlar det om att upptäcka hinder tidigt, fatta beslut när det behövs och visa att man ser arbetsinsatsen.
Han beskriver vad han tycker att medarbetarna behöver höra från sin chef:
– Hörni, jag ser hur fan ni sliter. Och jag är med. Berätta vad mer vi kan göra, säger Jale Poljarevius.
Han såg till att möta hårt belastade medarbetare tillsammans med deras närmaste chefer. Han ville vara synlig utan att gå förbi någon chefsnivå.
Kontakten kunde ske genom besök, mejl eller gemensamma digitala möten. Vid mötena fick chefer på olika nivåer komma till tals, från gruppbefäl till sektionschefer och honom själv.
Medarbetarna skulle se att cheferna fanns där. Samtidigt behövde cheferna fånga upp sådant som hindrade dem från att utföra arbetet.
2. Ordna avlösning innan belastningen blir för hög
Under lugnare perioder kunde medarbetarna ha beredskap en vecka i sträck. De arbetade som vanligt på dagarna och kunde dessutom behöva rycka in på natten.
När skjutningar och sprängningar avlöste varandra fungerade upplägget inte längre. Samma personer kunde bli väckta natt efter natt för att arbeta med insamling, bearbetning och analys av uppgifter.
Beredskapsperioderna kortades därför från en vecka till tre eller fyra nätter. Därefter tog nästa medarbetare över.
– Du behöver inte ta hela det här ansvaret själv, utan vi bryter ner det här, säger Jale Poljarevius.
Förändringen gav möjlighet till återhämtning och gjorde att ingen behövde bära ansvaret lika länge. Enligt Jale Poljarevius uppskattades den av både medarbetarna och huvudskyddsombuden.
Hans råd är att ordna avlösning och kollegialt stöd så att ingen lämnas ensam med en alltför tung arbetsbörda.
3. Säg uttryckligen vad som får vänta
Under våldsvågen prioriterades gängvåldet och mäns våld mot kvinnor, eftersom arbetet handlade om att rädda människoliv. Mängdbrotten fick mindre utrymme, och viss rapportering pausades.
Ett exempel var resultatredovisning till Nationella operativa avdelningen om narkotikabeslag. Jale Poljarevius bedömde att den fick vänta när resurserna behövdes för att avlasta dem som arbetade med våldet.
Beslutet väckte irritation hos dem som ville ha rapporterna. Han stod ändå fast vid det.
– Att berätta hur många gram, kilon vi har tagit, det får de ju för fan räkna ut själva om det är jättebråttom med det. Men det kan inte gå före att rädda människoliv, säger Jale Poljarevius.
Rapporteringen skulle återupptas senare. Just då behövde medarbetarna få ett tydligt besked om vad de skulle lägga sin tid på.
För andra chefer som ska leda under press är rådet från Jale Poljarevius att besvara tre frågor:
- Vad är viktigast?
- Vad kan vänta?
- Vad ska vi sluta göra?
